sanningen
Om jag blundar kanske jag slipper se sanningen..
fredag
Idag känner jag dock för att skriva. Det är fredag, dagen då glasen fylls och dom höga klackarna tas på. Det är en dag då man träffar vänner och är lycklig för en stund. Jag är dock pank och utan vänner i en stad som aldrig sägs sova. Jag får tillbringa kvällen ensam hemma och fundera över allt man inte har. Det vore mycket enklare med den där 500-lappen jag äger men som någon annan stulit. Då hade jag låtsats vara vän med folk och fyllt mitt glas..
Kryper ner i badet nu, glaset fyllt med vatten, boken Jack och låtsas vara lika berusad som honom. Vara berusad av vinet, ölen, drogerna och kärleken.
brådis
osocial
Helgen hemma var fantastisk. Tack till alla underbara människor som förgyllde den. Krogen var så där, vart kallad indian på grund av mina stövlar och det flätade band jag bar i håret. Det stärkte dock mitt självförtroende till skyarna. Vill en värdelös människa kalla mig indian på grund av en outfit jag trivdes med är det inte ett problem jag äger. Jag tar det som en komplimang. I Mora ser alla likadana ut och ingen har lyckats ta sig utanför kommungränsen. Kan jag urskilja mig från dessa är jag mer än lycklig. Det var mitt mål när jag för fem år sedan lämnade träsket.
Häromdagen fällde jag ett antal tårar. Jag trodde verkligen att det skulle bli bra och att jag kanske skulle få återuppleva kärlek igen. Dock rostar aldrig gammal kärlek och jag var ett tidsfördriv för att dölja någon annans olyckliga kärlek. Jag torkade tårarna, reste mig upp och är nu på väg ut mot ett nytt liv utan svin.
en doft av vanilj
Jag var en duktig dotter och hjälpte sedan min mor handla massa underbara läckerheter som man student inte har råd att njuta av. Min lycka kom när jag hittade Ashley och Mary-Kates vaniljparfym. Visst det är en billig skitparfym men har alltid önskat mig en med doften av vanilj. Det luktar så underbart mysigt och lyxigt. Jaja dessa inlägg känns ganska menlösa. Har inte tid med något annat.
Nu ska jag göra mig klar för en sväng med Zara och idol:)
bosse
Idag har jag varit oförskämt lat, ja jag borde faktiskt skämmas. Jag klev upp naken, kröp in i pyamasen och här sitter jag fortfarande. Det ska inte glömmas att jag faktiskt studerat idag men alla andra viktiga sysslor har jag glömt.
Idag skulle jag tagit en promenad som BossePräst tipsade mig om. Ja en präst har tipsat mig om män, vilket kan tolkas som lite kränkande när till och med prästerna börjar reagera på att jag är utan man. Annars har han bara snokat i mitt syndiga liv. Bo är i alla fall min så kallade gudfar och är inte som andra präster. Han är en trevlig gubbe som egentligen är lite tokigare än andra tokiga gubbar. Jag är inte religös, han valde att frivilligt bli min gudfar. Han visste inte då vad han gav sig in i.
Åter till promenaden som skulle inkluderat en hund. Jag saknar mina hundar och kan utnyttja vem som helst för att få låna en. Mannen som äger hunder heter Mikael var dock upptagen med att spela in musik så jag sitter här ensam i min pyamas. Hade inte musiken varit nödvändig hade jag sprungit runt i höstrusket med en hund för flera timmar sen och varit mindre lat.
Att sitta ensam vid en dator varje dag var inte min dröm. Jag är en social person som älskar att umgås med andra, känna närvaro och utbyta tankar. Just nu känner hag mig dissad överalltifrån. Från livet som kallas det riktiga och cybervärlden. Varför går alla och lägger sig så tidigt helt plötsligt? Vad hände med att sitta vaken hela natten vid msn och ge varandra uppmärksamhet?
Jag borde flytta mig härfrån, från träsmaken i min rumpa och packa min väska. Väskan ska fyllas med minst 2 par skor, 2 jackor, lite vanliga kläder, lite finare kläder och sen alla saker som jag behöver för att hålla mig fin. Ingen tjej är nämligen fin utan verktyg. Ungefär som att en man inte är händig utan verktyg.
Nu reser jag mig om åtta minuter och packar väskan och gör klart i köket. Sedan ska jag sova och drömma om ett liv som inte är som detta.
stackars min dotter
Det är inte bara den mindre friheten och ekonomiska brister som skrämmer mig från det där med barn. Jag måste väl först också ha någon att tillverka barnet med och som sedan vill tillbringa sitt liv med mig och barnet. Det bästa vore väl om jag tyckte om honom också, något som verkar vara det största problemet i frågan om varför jag är singel.
Det som däremot skrämmer mig mest är det där med att gå upp i vikt. Jag är redan kortare än dom flesta och är inte tjock men har en mage som redan är att hata. Nu kan ni skrika på mig om ni vill men jag hatar min mage och fettet på mina innanlår. Jag hatar det och mår dåligt av det nu, vad kommer jag då att göra efter att ha fött ett barn?
Enligt aftonbladet idag kommer min dotter om jag får någon och era döttrar att vara kortare och tjockare än vad som är normalt idag. Den normala medellängden och medelvikten kommer alltså att förändras. Detta pågrund av att evulutionen fortgår och korta och tjocka kvinnor lättare får barn. Visst handlar det om någon centimeter på 400 år men i alla fall. Jag mår dåligt nu över min längd och vikt, hur kommer då inte dom tjejjerna må?
Tänk då om flera tusen år, hur ser vi ut då egentligen? Ni får tycka jag är störd. Givetvis menar jag att alla ska skaffa barn, det är en fantastisk gåva som nästan alla förtjänar. (Vissa förtjänar det inte, har inget att göra med utseende men beteende att göra) men att det är vetenskapligt bevisat att vi kvinnor kommer bli kortare och tjockare. Just på grund av av korta och tjocka föder fler barn än långa smala. Fortsättningen lär ni ju förstå? att man bli otroligt lik sina föräldrar.
Jag är faktiskt superlik min mamma, bara lite kortare och tjockare.
morgon en eftermiddag..
Sitter nu och ska skriva en skoluppgift, har kört fast och söker nu hjälp av en vän. Jag ska informera på 2000 tecken hur man utför något. Det är inte lätt när jag inte vet hur man gör något.
Det är tisdag och jag längtar hem.
summering
Lördagen var dagen med hämndaktion, jag lät mig förföras av ölen och träffade en trevlig man. Till skillnad från många andra var han klok och vi delade åsikter tills klockan slog 02.00. Vi ska fortsätta där vi slutade nästa vecka.
Utan att vara för bakis på söndagen tog jag en lång promenad med Maja som avslutades med middag och plugg. Vart inte mycket plugg men lite, Maja är verkligen fantastisk.
Ny vecka och skoldag. Jag känner mig som gymnasiet för är nervös för att gå till skolan. Vet att jag är granskad och att det tisslas om vad jag gör utanför mitt officiella jag. Jag ska ändå bevisa att jag är fantastisk så jag får träffa en person som verkar intressant!
Nu ligger jag här, längtar till onsdagen och kan inte sova. Tråkigaste inlägget men jag kan inte alltid vara intressant!
ännu en gång
skit
paniken lägger sig.. och ökar igen...
synsk
visste i natt efter att ha avslutat ett samtal att jag skulle skriva ett inlägg här igen, ännu ett deprimerande inlägg som inte gör någon glad, men jag måste få skriva.
03.39 i natt ringde telefonen, det var den gamle kärleken som berusad berättade om sitt liv. Kan inte rå för att uppskatta när han ringer trots att han bara ringer när ruset bundit honom. Jag blir inte glad för att jag hoppas på någonting mellan oss, det gör jag inte, där dog känslorna för längesedan. Jag vill bara veta hur han mår och höra om hans planer för livet.
Han satte igång tankar i mig, inte för han sa något specifikt men efter samtalet knöt sig magen. Någonting var fel.
Den nuvarande förälskelsen var ute och festade och hade endast skickat ett sms, han var hemma i sin bädd.
Jag vaknade på morgonen och svarade "varför sov du inte ensam?". Fick inget svar, antog att han fortfarande sov.
Gick till läkaren och med fantomenhörsel reste jag tillbaka till min lilla hemstad. Gick förbi förälskelsen som inte var hemma. Troligtvis hade han redan begett sig till skolan men kände mig lite ledsen då han inte svarat på mitt sms.
Strax efter tolv svarade han att han började klockan 1300. Dom onda aningarna vart starkare, jag ringde han svarade inte sedan ringde han upp. Han erkände direkt, Han hade tillbringat natten med en annan kvinna.
Tom, tom, tom, vet inte vad jag ska skriva nu. Bör skriva min hemtenta men är så tom. Detta är andra gången jag vetat att något liknande hänt. Förra gången var med gamla kärleken. Jag visste att när jag försökte somna om igen 04.15 i natt att någonting var fel.
Livet rasar, jag är sårad och utelämnad igen. Mina vänner är upptagna med sitt, ingen är här. Rinde Dumle som pratade mig lugn i nästan en timme. Men nu då? Hela helgen ligger framför mig, denna skulle ajg tillbringat tillsammans med honom. Nu vet jag inte, nu har jag ingen. Ska jag bli som förr där jag själv sitter och dricker vin tills jag somnar för att jag inte har någon. Inte i närheten ialllafall. Kanske blir en impulsiv resa, för att komma bort och känna närhet av värme från personer som är viktigare än någonting annat. Förälskelsen har varit mitt viktigaste sen augusti.
vad hände?
Jag har läst igenom allt nu och förstår hur det för alla andra kan tyckas barnsligt, men förstår också mig, hur jag menade och hur jag kände. Får till och med känslan av att vara ganska klok ibland.
Nu sitter jag här igen, åter bitter. Inte så farligt som sist men hatar att inse mina svagheter. Jag inser även att andra har dessa svagheter. Jag vet att jag vill ha en komplimnag ibland, för vad som helst. Inser även att dessa andra också vill ha en komplimang ibland. Från och med i morgon ska jag en gång om dagen, nej minst en gång om dagen säga något snällt till någon.
I morgon får jag åka till Falun igen. Jag saknar Falun när jag inte är där, jag hatar Falun när jag är där. Dock tror jag livet kan börja te sig lite annourlunda nu. Har någonting att se fram emot som jag hoppas ska bli bra.
Ska somna in nu, så jävla skönt! Puss Minny
27 dresses
lekte en vända med per och hannish idag. Vi myste och pentrerade lite hos muttdoktorn. Alltid lika otrevligt.
Men fick avsluta bra. Såg tjejfilm med Ullis. Var helmysig, dumt bara att man blir så där kär i kärleken!
